Barndomens paradis

Barndomens Paradis är en berättelse bestående av flera. Boken beskriver situationer som barnet är i, eller den vuxne i efterhand försöker hantera, förhålla sig till, bearbeta. Den skildrar det som är eller har varit. Barndomens paradis borde finnas för alla. Att barndomen är det paradis som barnet behöver, även om mörker också finns där, men alltid skydd och omsorg, en trygghet som säkrar och bevarar den kraft vi alla behöver. Det kan symboliseras av en plats där frid råder, kan vara personer som tryggar oavsett allt. I barndomens paradis är det okey att vara både blyg och modig, stark och svag. Okey att bara vara. Där blir du sedd och bekräftad och älskad för den du är. Där är kärleken villkorslös och de äkta värdena regerar. Som det ska vara. Barndomen är med oss även som vuxna. Ibland en dörr på glänt, ibland vidöppen. Barndomen vi bär med oss kan vara hur som och spelar roll för hur vi kan möta de nya barnen. Vuxna behöver inte vara perfekta men göra så gott de kan. Och aldrig gå över gränsen.

Elisabeth Lampinen är leg. psykolog och bosatt i Uppsala. I sitt yrkesverksamma liv har hon mest arbetat med barn och unga, inom skola, BUP, SIS och i socialtjänsten. Barnens väl och ve sätter hon främst, vilket speglar sig i hennes skrivande. Barndomens Paradis är hennes fjärde bok. Tidigare titlar är: Mördarhänder eller Boken om Adrian (2010), Adrian och Livet (2015), samt Rött är Kärlekens färg - En sorts kärleksroman (2018). Förutom sitt arbete och skrivandet är Elisabeth Lampinen en naturälskare som inte ofta sitter still, istället är frisk luft och rörelse i fokus. Stugan i Härjedalen längtar hon ofta till, fjällnaturen och ljuset där ger mycket energi. Hon slappnar också gärna av med kaffe på balkong eller veranda, i det hon tittar på träden varvat med att lösa korsord. Att umgås med barn och barnbarn är livets bonus som hon värdesätter stort.