Männen

Diktsamligen Männen består av fyra långa dikter som hör samman i en svit, vilken beskriver fyra olika relationer till fyra olika män - men egentligen handlar boken om kvinnor. De beter sig inte som kvinnor och mödrar förväntas att göra. De är arga och obehagliga. Alkoholister. Nutidens hysterikor. Det enda vett som finns kvar. Boken handlar om hur kvinnor förälskar sig för den de hoppas att objektet för kärleken ska göra dem till, fastän dessa kvinnor till slut alltid inser att de sitter fastlåsta i sitt eget utslitna narrativ. Boken kan läsas som att det är samma kvinna som talar i samtliga fyra delar, utifrån tystnaden mellan nätter, utan att veta vad det är hon säger. Hon säger bara allting som måste sägas, sådant som rör sig i hysteriska kvinnors liv. Hysterin framträder som den enda rimliga reaktionen på rakt igenom orimliga förväntningar. Om språket är räddningen är även räddningen en lögn.

Evelina Varas är poeten som blev spårvagnsförare som blev mamma som blev jurist. Hon talar utifrån tystnaden mellan nätter, utan att veta vad det är hon säger. Hon säger bara allting som måste sägas, sådant som rör sig i hysteriska kvinnors liv. Hon tror att hysterin är den enda rimliga reaktionen på rakt igenom orimliga förväntningar. Hon tror på språket som en räddning, och räddningen som en lögn. Evelina Varas har tidigare utkommit med böckerna Moderstystnaden och Socialdjuret. Männen är en annan sorts bok. Hon är influerad av författare som Marguerite Duras och Clarice Lispector (som båda studerade juridik) men rör sig samtidigt i ett ingenMANsland bortom tydliga stilförebilder, där endast människans rådvillhet förblir tydlig. Evelina Varas är författaren som du önskar att du hade börjat läsa för längesedan. Hon är avståndet i steget och ängslan mellan två disparata tillstånd, tryggheten och döden i samma famn. Hon är vad ingen annan orkar att vara. Evelina Varas är den enda poet du behöver för att orka med ännu en meteorologisk eller emotionell vinter.