Bakom den låsta dörren skrek och grät du, mamma ekade det i korridoren. Jag kunde knappt andas, de gråvita väggarna kröp sig allt närmare. En läkare kom och ställde sig i vägen för mig och bad mig att avlägsna mig ifrån korridoren, korridoren där barn och föräldrar satt i väntrummet intill. Han följde mig tätt varenda steg jag tog. Jag kunde känna hans andedräkt, och jag såg i hans uttryck att han trodde att jag var psykisk sjuk. Följ med mig på min känsloresa av en sann berättelse. En tragisk, omskakande händelse med lidelsefulla år. Julianna Strong