Vårdens väg

Vårdens väg skildrar Säfflebygdens vårdhistoria. Länge var kampen för överlevnad hård. Dödliga epidemier, vardagliga sjukdomar, svält och ofärd satte ständigt livet på spel. För att få hjälp vände sig folk till lokala kloka botare eller till kringresande undergörare. För knappt 200 år sedan kom de första utbildade barnmorskorna och läkarna till trakten. Långsamt började en offentlig sjukvård byggas upp. Vid 1900-talets början inleddes sjukvårdens mångåriga kamp mot tuberkulos. I Säffle kämpade man för att få en sjukstuga men landstinget höll emot. Inte förrän socknarna och privata intressenter själva bekostat bygget kunde sjukstugan öppnas. Inom kort fanns också ett epidemisjukhus och ett bygdesanatorium på plats. Under 40-talet kunde sjukstugan utvecklas till ett lasarett. Under efterkrigstiden utvecklas de moderna läkemedel och behandlingsmetoder som vi nu anser självklara. Säfflesjukvårdens utveckling under 1900-tales andra hälft var dramatisk. Ett nytt sjukhus byggs och blomstrar men tvingas efter några få årtionden till stängning. En bitter opposition väcks i befolkningen. Samhällsutveckling och vetenskap förändrar vårdens förutsättningar. Inom primärvård, långtidsvård, rehabilitering och psykiatri är dynamiken stor. Hälso- och sjukvården ställs inför nya krav och måste arbeta i andra former och med förnyat innehåll. Vårdens väg berättas till stor del av människor som själva arbetat inom vården. De många berättelserna bildar en kör som bär fram skeendet. I den kören finns färgstarka röster och den får styrka av ett stort engagemang. Boken skildrar utvecklingen i en del av Värmland. Men i det lokala speglas det allmängiltiga. Den lokala vårdhistoriens förlopp ger många anknytningar till dagens vårdproblematik.

Jag är pensionerad allmänläkare och har under mitt yrkesliv framför allt arbetat med praktisk sjukvård. En sidoaktivitet var utbildning och fortbildning av unga läkare. Jag har också varit examinator för specialistexamen i allmänmedicin. Under många år var jag aktiv ledamot av Landstingets i Värmland etikgrupp. Under slutet av mitt arbetsliv forskade jag på deltid och disputerade på en avhandling om allmänläkares uppfattning och behandling av depression. Jag har alltid varit en läsande och skrivande person. Utifrån mitt yrkesliv har jag skrivit ett stort antal artiklar i dagspress och medicinska tidskrifter. Under några år var jag redaktör för tidskriften Allmänmedicin. Som pensionär skrev jag under en period ett stort antal populärvetenskapliga artiklar för ett medicinskt uppslagsverk. För tio år sedan skrev jag boken Joost Lakmaker, överlevare från Auschwitz. Joost är nu vid fyllda 97 en av de allra sista överlevande från de nazistiska koncentrationslägren. Ett av mina intressen är musik. Som en av de drivande i Sefflle Jazz Club har jag skrivit många artiklar om jazzmusik samt en historisk krönika om jazzklubben i Säffle. Allt sedan folkskolan har jag varit intresserad av historia. Bland annat har jag gått grundkursen i Idéhistoria vid Karlstad universitet. Inför landstingets 150-årsjubileum år 2013 blev jag indragen i skapandet av en landstingshistorik, Vårt LiV. En krönika om Landstinget i Värmland 1863-2013. Jag skrev där ett avsnitt om allmänmedicin. Detta blev inkörsporten till mer systematiska studier i vårdens och medicinens historia vilket resulterade i förra årets bok En kamp för livet. Sjukvårdens utveckling från medeltid till nutid samt i föreliggande bok.