Johans resa

Året är 1952 och Johan är 16 när han går till sjöss. Bort från fabriken som tagit pappans liv, bort från den förhatliga skolan och från kamraterna som svikit honom, för att fri och obunden segla på de sju haven. Livet till sjöss ger honom ändå inte den frihet han drömmer om och åsynen av Frihetsgudinnan vid inloppet till New York får honom att lämna livet som sjöman och söka arbete i land. Där upplever han förtrycket av de svarta och den brutala hanteringen av indianerna, vilket utmanar hans bild av frihetslandet framför andra. Besviken återvänder han till Sverige där han möter kärleken i form av Alice. Av rädsla för att binda sig vill han än en gång fly, men kärleken har då redan slagit rot i honom. Boken handlar om klasskillnader på hemmaplan, rasmotsättningar i USA och spänningen mellan det fria väst mot de hotfulla kommunisterna i öst under kalla kriget. Den är också kärlekshistorien mellan Johan och Alice där hans behov av frihet bryts mot hennes längtan efter familj och barn.

Ganska sent i livet ställde Lars Jarnhammar de frågor som hade varit enklare att få svar på om han ställt dem tidigare. Därmed har han bara kunnat ana en del av svaren. Det har ändå inte hindrat honom från att ställa frågorna om hur tidigare generationer tänkte och kände och vad som drev dem att göra sina livsavgörande val på just det ena eller andra sättet. Som nybliven pensionär började han lägga pussel om sina far- och morföräldrars liv och samtidigt ökade hans intresse för att förstå det samhälle som omgav dem. Det blev inledningen till livet som författare. Alla hans böcker är historiska romaner, med en blandning av fakta och fiktion. I den senaste boken har han låtit fiktionen ta mer plats, även om hans drivkraft är att söka fakta. Sannolikt, om än inte nödvändigtvis sant.